Ett och ett halvt jävla år!
Som rubriken lyder, "Ett och ett halvt jävla år!" - så länge sen är det vi skrev i denna bloggen.
Någon som tycker att det är på tiden med en uppdatering? Ha!
Mycket vatten har flutit under broarna, och många många spelningar har avklarats. Vi har till och med hunnit spela i Tyskland. Det sistnämnda kanske inte var så stort för mänskligheten, men för avskräde som oss var det helt fantastiskt enormt och härligt - vilka människor! Musikälskare ut i fingerspetsarna, och med en förbaskat fin och öppen attityd.
Något som hände förra sommaren, och som vi borde ha skrivit om redan då var vår vansinniga fredag/lördag nån gång i juli när vi under 20 timmar hann med 3 spelningar. Inte så jobbigt kan man tycka, men spelar man i Motala runt midnatt på fredagen, för att dagen efter öppna på Tivolirocken i Kristianstad kl 13 och slutligen bege sej hem till Ljungby och spela runt kl 20 så blir man lätt lite mossig i huvudet! Det enda jag kommer ihåg från Tivolirocken är att jag inte kommer ihåg någonting. Fantastiskt!
I höstas beslöt vi oss att dra ner på live-spelandet för att fokusera på att göra klart låtar och spela in vår första fullängdare. Som vanligt när man spelar inte så sätter man ju upp en tidsplan. Vi bokade Studio Mega i Varberg en vecka i november för att lägga trummor, för att sedan kunna lägga gitarr, bas och sång i en studio närmare Ljungby under december och januari.
Sagt och gjort, jag fyller farsgubbens bil med trummorna, åker till Varberg och bankar in tio låtar på fyra dagar för att sedan åka hem till Malmö(som numera är min hemvist, och inte Ljungby som för resten av gänget) och ser framemot att relativt snart kunna lyssna på våra fina bitar.
I maj blir inspelningen klar. Haha, jävla strängbändare alltså! :) De inspelade spåren ligger numera på Roasting House i Malmö för mix och mastring och vi väntar med spänning!
Men, det har ju även hänt en del tråkiga saker i Screamer-lägret. Martin, grundare och en fantastisk jävla gitarrist, har valt att sluta. Detta kom lite som en chock för oss andra, men, utan att nämna en enda detalj så förstår vi honom fullt ut och kommer alltid se honom som en av grundpelarna i Screamer och vi önskar honom all lycka. Inga hårda känslor här!
Så, vad blir då kontentan av allt detta? Vi kör på som vanligt(så vanligt det kan bli) så klart!
Samtidigt som vi håller på att testa gitarrister som vill spela med oss, håller vi för tillfället på att jaga skivbolag, boka spelningar och allt annat som vi alltid gör.
Ni blir inte av med oss så lätt - We are Screamer, and we're never going down!
/Henrik "Big Bucket" Petersson
Någon som tycker att det är på tiden med en uppdatering? Ha!
Mycket vatten har flutit under broarna, och många många spelningar har avklarats. Vi har till och med hunnit spela i Tyskland. Det sistnämnda kanske inte var så stort för mänskligheten, men för avskräde som oss var det helt fantastiskt enormt och härligt - vilka människor! Musikälskare ut i fingerspetsarna, och med en förbaskat fin och öppen attityd.
Något som hände förra sommaren, och som vi borde ha skrivit om redan då var vår vansinniga fredag/lördag nån gång i juli när vi under 20 timmar hann med 3 spelningar. Inte så jobbigt kan man tycka, men spelar man i Motala runt midnatt på fredagen, för att dagen efter öppna på Tivolirocken i Kristianstad kl 13 och slutligen bege sej hem till Ljungby och spela runt kl 20 så blir man lätt lite mossig i huvudet! Det enda jag kommer ihåg från Tivolirocken är att jag inte kommer ihåg någonting. Fantastiskt!
I höstas beslöt vi oss att dra ner på live-spelandet för att fokusera på att göra klart låtar och spela in vår första fullängdare. Som vanligt när man spelar inte så sätter man ju upp en tidsplan. Vi bokade Studio Mega i Varberg en vecka i november för att lägga trummor, för att sedan kunna lägga gitarr, bas och sång i en studio närmare Ljungby under december och januari.
Sagt och gjort, jag fyller farsgubbens bil med trummorna, åker till Varberg och bankar in tio låtar på fyra dagar för att sedan åka hem till Malmö(som numera är min hemvist, och inte Ljungby som för resten av gänget) och ser framemot att relativt snart kunna lyssna på våra fina bitar.
I maj blir inspelningen klar. Haha, jävla strängbändare alltså! :) De inspelade spåren ligger numera på Roasting House i Malmö för mix och mastring och vi väntar med spänning!
Men, det har ju även hänt en del tråkiga saker i Screamer-lägret. Martin, grundare och en fantastisk jävla gitarrist, har valt att sluta. Detta kom lite som en chock för oss andra, men, utan att nämna en enda detalj så förstår vi honom fullt ut och kommer alltid se honom som en av grundpelarna i Screamer och vi önskar honom all lycka. Inga hårda känslor här!
Så, vad blir då kontentan av allt detta? Vi kör på som vanligt(så vanligt det kan bli) så klart!
Samtidigt som vi håller på att testa gitarrister som vill spela med oss, håller vi för tillfället på att jaga skivbolag, boka spelningar och allt annat som vi alltid gör.
Ni blir inte av med oss så lätt - We are Screamer, and we're never going down!
/Henrik "Big Bucket" Petersson
